Ferrokiselanvänds som en källa till kisel för att reducera metaller från deras oxider och för att deoxidera stål och andra järnlegeringar.Detta förhindrar förlust av kol från det smälta stålet (så kallad blockering av värmen);ferromangan, spiegeljärn, kalciumsilicider och många andra material används för samma ändamål.[4]Den kan användas för att tillverka andra ferrolegeringar.Ferrokisel används också för tillverkning av kisel, korrosionsbeständiga och högtemperaturbeständiga järnhaltiga kisellegeringar och kiselstål för elektromotorer och transformatorkärnor.Vid tillverkning av gjutjärn används ferrokisel för ympning av järnet för att påskynda grafitiseringen.Vid bågsvetsning kan ferrokisel finnas i vissa elektrodbeläggningar.

Ferrokisel är en bas för tillverkning av förlegeringar som magnesiumferrokisel (MgFeSi), som används för tillverkning av segjärn.MgFeSi innehåller 3–42 % magnesium och små mängder sällsynta jordartsmetaller.Ferrokisel är också viktigt som tillsats till gjutjärn för att kontrollera det initiala innehållet av kisel.

Magnesium ferrokiselär avgörande för bildandet av knölar, som ger segjärn dess flexibla egenskap.Till skillnad från grått gjutjärn, som bildar grafitflingor, innehåller segjärn grafitknölar, eller porer, som gör sprickbildning svårare.

Ferrokisel används också i Pidgeon-processen för att göra magnesium från dolomit.Behandling av hög kiselferrokiselmed väteklorid är grunden för den industriella syntesen av triklorsilan.

Ferrokisel används också i förhållandet 3–3,5 % vid tillverkning av plåtar för magnetkretsen hos elektriska transformatorer.

Vätgasproduktion

Ferrokisel används av militären för att snabbt producera väte till ballonger med ferrokiselmetoden.Den kemiska reaktionen använder natriumhydroxid, ferrokisel och vatten.Generatorn är tillräckligt liten för att passa i en lastbil och kräver endast en liten mängd elektrisk kraft, materialen är stabila och inte brännbara och de genererar inte väte förrän de blandas.Metoden har använts sedan första världskriget. Dessförinnan var processen och renheten för vätegenerering som förlitade sig på ånga som passerade över hett järn svår att kontrollera.Under "kisel"-processen fylls ett tungt ståltryckkärl med natriumhydroxid och ferrokisel, och vid stängning tillsätts en kontrollerad mängd vatten;upplösningen av hydroxiden värmer blandningen till cirka 200 °F (93 °C) och startar reaktionen;natriumsilikat, väte och ånga produceras.